till enMar; hvilkens Tysta dok slutna Fksendö gjort ett så obehagligt intfyck på de flesta äldre pörsönör. Men i Hans bröst bodde två själar. Dönena, den ömma Obh blötiga, visade hah för barnen, ta KVilke han lekte, blömmorns, hvarmed han prydde sitt fönster, foglarne, som Han gaf föda om vintern, och sin sjuke husbonde, för hvilken Han icke skydde Hågon uppoffring; den andra, som vär Hård, sträf ock bitter, vilide hat alla; kom Kan trodde hasdläistrid mot pligtekf bud: Hvär dräng söm vär trögi tjehster; Hvar häst söm icke 15dd6 hönöm; och sig sjelf, Här han tyckte sig iökö i allo ha uppfyllt Hvåd Kohom ålåg.; Vid sädane ullfällok var det som stode han änder ex öndskeföll demors infiytelse; det såg då ut fom behöfdes endast en helt rihgå anledrihg för att drifva: Honom till en våldsbragd, ett brött. MM Sön oe Som jag icke förtäljer någon romån för er, utan allt detfå endast äter anspråkslös berättelse om något sor jag sjölf upplöfvat, så torde Hi icke begära att jag skall Hoggrannt och omständligt radögöra för, när och här Confad och Bertha blefvo närmare bekasta. EFör att vara fallkomligt uppriktig, så Vill jag tillstå, att jag sjelf icke vet det så nöga, eller, rättare sspdt, att jag Knåtingom måst gissa mig till förkällandet; Hvilköt i början syntes mig så oförklarligt Och OriniNi bör lätt hog kunna tänka är min öfver: