Dagens Nyheter – 5 augusti 1873, sida 2

hyste han derom samma åsigter som en adelsman på landet af den äkta, gamla skolan. — Gör med henne hvad du vill, brukade han säga; men gör henne för all del icke olycklig; och hvad annat är olycka kan väl träffa flickan på en sådan bana? Eller tycker du kanske, det vore lönande: att utgifva — Gud vet hur många tusen thaler, för att uppfostra henne till älskarinna åt den förste förnäme odugling, som behagar kurtisera henne — och detta: blefve ändå säkert slutet på visan. Fortfar, såsom du börjat, att bilda henne till en duglig landtbrukare-hustru, en praktisk husmoder, så kan hon en gång bli gift med någon hygglig arrendater eller mindre jordegare. Detta är dock, om man tänker noga på saken, hennes. rätta bestämmelse, och troligtvis önskar hon sjelf icke annat. Äpplet faller ej långt från trädet. Så talade min man; för min del hyste jag helt andra betänkligheter. Lika lågt som han skattade konsten, lika högt stod denna i mina ögon. I hans taake var flickan alltför god för konsert-salongen, i min åter var hon icke god nog derför. j Jag var då ännu ung, min vän, och svärmisk. Jag msnade, att konsten var ett prestadöme, och att den som invigde sig åt densamma också måste deråt egna alla sina krafter, hela sin själ. Jag menade vidare, att om Bertha vore utvald af konstens genius, så skulle nog denne förr eller sednare veta