Dagens Nyheter – 5 augusti 1873, sida 2

-— 2gj0 — alt uppsöka henne; och då jag sålunda mätte henne, med den högsta måttstock, kunde jag sannerligen icke undgå att märka, huru -myoket det fattades henne i storhet. Ja, jag var i sådana ögonblick färdig att underskrifva den dom, som min lugne, klarsynte man, hade fällt ötver henne, och att medgifya det hon med allt sitt behag, med all sin skönhet och begåfning, dock icke kunde förneka sin härkomst, samt att hon, när allt kom omkring, endast var en trånghjertad själ, som med små medel sträfvadeför små syften — en bondsaktig kokett, som af slumpen blifvit inkastad i en sfer, der hon aldrig skulle kunna känna sig riktigt hemma, och som hon efter all sannoliket förr wller sednare åter komme att lemna utan någon större hjertesorg, för att återgå till sitt rätta element. Denna uppfattning skulle, förr än jag anade, vinna en fullständig bekräftelse. Hör hvad som Hände: En dag kom en ung karl in på gården och bad om ett stycke bröd och litet vatten att dricka. Denna begäran framställde han icke ödmjukt, utan med ett visst trots, ja jag kan gerna säga med en stolthet, hvilken endast höfves den som har rätt till att fordra hvad han ber om. Jag stod vid porten och väntade på min man, i hvilkens sällskap jag skulle företaga en liten utflykt till häst, men