Dagens Nyheter – 5 augusti 1873, sida 1

sin egen barm endast för att slutligen blifva stungen i hjertat af den otacksamme. Men huru är det väl möjligt att fullkomligt slita sig ifrån en person, hvilkens väl och vå länge legat en om bjertat? Man vill icke afsöga sig det kapital af omsorg och arbete, som man på detta sätt nedlagt, och man bör icke heller göra det. Den så ytterst ringa möjlighet, som finnes för oss, enskilda menniskor, till att uträtta något godt här i verldöp, tillåter icke ett sådant slöseri. För öfrigt hade Bertha under de sedbare åren ute-: slutande lefvat i vårt hus: jag tror icke ått hon i sitt lättsinne någonsin tänkte allvarligt på sin ställning eller bekymrade sig om sin framtid. Hon Var som liljörna på marken: de så icke, de arbeta icke, och dock undra de ej öfver — utan anse kanske snarare gom sin rättighet — att de äro mera praktfullt klädda än Salomo i all sin herrlighet. Ni skall rmåhända fråga mig, hvarför jag, då flickan verkligen hade så utmärkta anlag för musik, icke tänkte på att låta henne utbildas till konstöärinna. Härpå vill jag svara, att jag nog många gånger tänkte äfven på detta, men det var så mycket som gjorde mig tveksam och villrådig. Först och fränst kunde jag knappast hoppas att min man rågonsin skulle skänka sitt bifall till mitt förslag. All yttre flärd, som brukar åtfölja virtuoser af detta slag, var motbjudande för hans sunda natur; och hvad teater:väsendet angår,