Dagens Nyheter – 4 augusti 1873, sida 2

-— LL — fullt upp att göra med annat, hvarpå de förtjena mera. Några skilling föra de små ändå alltid med sig hem såsom bidrag till hushållet, och det är ingen obetydlighet för fattigt folk. Dessa barn äro dessutom inga drifhusplantor; från den tid då de började kun-, na gå på benen och ännu förr — i vidjekorgen på modrens rygg, i barnvagnen, som föräldrarne för med. sig på åkern — har sommarsolex bränt deras hufvuden; de äro vana dervid. Jag försäkrar dig, att de icke alls känna sig olyckliga. Tvärtom språka de, skratta och sjunga hela dagen igenom. a Liksom för att straxt -gifva bekräftelse åt min mans ord, började de små. i detta ögonblick sjunga. En sjöng först solo, hvarefter alla de andra instämde i refrängen. Denlilla solosångerskans röst utmärkte sig isynnerhet för ett stort emfång och ensällsynt styrka. Hon slungade så att säga tonerna ifrån sig, och i kören, hvari hon äfven; deltog; hörde man henne ännu ganska tydligt, så att, när hon sedan fortsatte:sitt solo, var det som hade hon sjungit ensam hela tidens. fr -) — Hvem är detta barn? frågade jag. —Berthal ropade min man. med sin starka stämmes; Berthal 7 Sången tystnade genast, och alla de små ansigtena vändes mot. oss. 4 — Bertha! ropade min man ännn en gång. Ea,gestalt skiljde sig från. barnhopen och kom öfver ängen som låg mellan allen och