Dagens Nyheter – 4 augusti 1873, sida 1

-—-—-—MM rr lat sig för er blick, ert klara öga har skär dat hundrades öder, ert medlidsamma hjerta har deltagit i hundrades sorger och fröjder! — Nåja, svarade damen, huru. skulle jag kunna neka det? Men derför att vi intressera oss för dessg menniskor och de således i en viss mening äro intressanta för oss, behöfva de icke äfven vara det för andra, som vi ej kunna tvinga att se med våra ögon. Huru mycket jag än letar i mitt minne, kan jag ej erinra mig ha träffat här på landet mer än ett par personer, som skulle kunna duga till bjeltar i en histora i er stil; och äfven detta förhållande talsr ju för riktigheten af min sats. Vill ni höra historien? Den är icke lång, och jag ser att man oss förutan har rätt roligt derborta vid bordet. Vill ni? — Kan ni fråga det? — Nå, så hör mig då. Damen gaf mig tecken till att flytta min stol närmare intill hennes. Jag gjorde detta, och hen började derefter med mild, melodisk stämma: — Det var icke lång tid efter mitt giftermål, och jag promenerade med min man i kastanjö-alln. Hela morgonenfhade han varit ute på åkrarne, och af augustidagens tryckande värme märktes ännu tydliga spår på hans fuktiga panna och glödande kinder; men i hans ögon lyste belåtenhet, ty han hade arbetat redligt och hans samvete var godt. KOKETTEN PÅ LANDSBYGDEN ,