Dagens Nyheter – 2 augusti 1873, sida 2

ESV VV a Vi äro skiljda från dessa mennisko7 derige nom aft vi befinna oss i vn verld, som är vill slutet för döm — bildningens verld. De för. stå oss icke, ja — hvad ännu värfe är — vi med all vår bildning förstå dem föga bättre De vilja icke bli förstådda. Dö ha sina öpnt åsigter, sina egna känslor, likasom: de hasit eget språk. Och jä mera vi göra för att till egna öss detta språk och för att tala till dem på samma språk, desto mera misstro de oss För dem blifva vi städse blott de herräkande jordens egare; vi be inga andra afsigter är att draga nytta af dem, vår vänligket är blot ett sken, våra goda råd dölja snaror, vår verksamma Hjelp kommer dem tillgodo endast derför att vi genom densamma vilja binda dem vid oss på att de bli riktigt fångna... Varö det längt från mig ått vilja göra dössa ståckars mönnir skor ansvariga härför. Jag vet, hvilket för tryck de lidit i sin bekynimersamma ställning, jag vet hvåd forntidens herrar och riddare sitt öfvermöd försyndat sig mot dem under många och långa sekler. Men just emedan deras: böklagliga tillstånd är produkten af år. hundradens träldom och ett arf, som genom gått en mängd generationör, förmåt den en skilde deremot intet uträtta, han kan icke fri. göra de fattige från proletariatets förbannel be, som så länge hvilat på dem. Och tr mig, dennä förbannelse är ännu värre, ännv öuthärdligare, på landet än i städerna. I de sedäare finnös dock en: möjlighet att komma