I alltså svårligen kunde anses i. stånd till att förevarande fall uppfylla det första vilkoret för hvarje sundt bedömande af konstprodukten: att. vara fullkomligt opartisk, fullkomligt fri från alla fördomar, då man nalkas konstverket och låter detsamma verka på sig. — Förgäfves; hon skakade leende sitt hufvud och sade: — Allt detta är godt och väl, min käre vän,-men jag låter icke öfvertyga mig, äfven om ni hädanefter skulle inför hela verlden kalla mig barbar. Detta Äfite passar sannörligen icke: för er. Sådant det befinnes i verks ligheten, kan ni ej bearbeta det, och genom den tillsats af sentimentalitet, soni Di. torde komina att gifva det, skall ni-göra något actaf, som blott har nattinet gemensamt med verkligheten. Betänk blott denna enda omständighet: dessa menniskor äro stumma, ; och just då stumma när de i-er tanke skulle tala mest, och näf ni — gunås så visst — låter dem tala mest. Min Gud, jag har au vistats så länge på landet och vet nästan allt hvad som skett och tilldragit sig här i grannskapet, åtminstone på två mils omkrets, men en historia från landsbygdenX i er stil har jag ännu icke upplefvat. — Icke i vår stil, säger nil. utbrast jag leende; nåväl, jag uppoffrar gerna stilen, om jag blott kan rädda historien! Och-af sådana har ni upplefvat icke en, utan hundra. Dessa menniskors lif ha hundratals gånger afspeg