Dagens Nyheter – 1 augusti 1873, sida 2

Utläggningen af den dansk: franska kabeln försiggick lyckligt i söndags; kabelns tillstånd är förträffligt och korrespondens skall öppnas om några dagar. En krigsrättsdom har nyligen blifvit afkunnad i Odense, hvilken tyckes visa, att äfven i Dänmark de Värnepligtige äro lätt utsatte för att drifvas till subordinationsbrott, med dermed förenade svåra strafföljder. Händelsen omtalas sålunda: En underkorpral hade vid vapenöfningarne under en lektion i buggning huggit en man öfver den icke betäckta delen af armen eller axeln, dervid ban sa ha följt en föreskrift af högre befäl, att soldaten skulle tvingas parera, derest han ej villa hafva bugg. Efter slutad öfning visade soldaten för sina kamrater arm och axlar, hvilka buro märken af huggen. Tre af kamraterne, som tyckte, stt underotficern härvid handlat med onödig hårdhet, tillställde senare på dagen, efter afhållen appel, klammeri och slogo (bankede) korpralen. Desse menige hafva nu dömts: den ene till 100 rottingslag och 20 dagars vatten och bröd, den andre till 75 rottingslag och 15 dagars vatten och bröd samt den tredje till 50 rottingslag och 10 dagars vatten och bröd, hvilket straff gått i fullbordan så till vida, att den förste fick sina rottingslag fördelade på lördagen och söndagen och de andra fingo sina på lördagen. Af de arfstraffade blef den, som fick de 75 slagen, opasslig och hade någon feber, men häns sjukdom var icke så allvarsam, satt hån måste föras till sjukhuset, och ej värre, än att han kunde ett par dagar senare börja sitt vattenoch brödstraff. — Militärläkaren hade vid undersökning ej funnit någon betänklighet i afseende å straffets utförande. Så omtalas kallt och naket en historia, hvilken gömmer i sitt sköte obyggligt våld och lidande. Något straff för den huggande korpralen eller hans förman, som gifvit den ovärdiga föreskriften, omtalas ej. En svensk herre hade hos en köpman i Köpenhamn boställt kläder för flere hundra rår, hvilka han anhöll måtte sändas till en namngifven köpman i Helsingör. Köpenhamnaren sände dem verkligen dit, men med det uttryckliga förbehåll att de ej fingo utlemnas utan förutgången liqvid. Under förevändning af att profva dem fick dock svensken dem hemburna till hotellet, der han bodde, hvarvid han lefvade att en timme derefter betala räkningen. Men efter denna tids förlopp var fågeln utflugen ur buren. Köpmannen fick emellertid veta, att svensken rest till Helsingborg, hvarför han straxt for dit och slutligen lyckades upptäcka honom. Han sökte till en början förneka hela historien, men då köpmannen fått veta hvem han var och att han under ett falskt namn vistats i Danmark och lät honom veta detta, återlemnade bedragaren kläderna åt köpmannen