Dagens Nyheter – 1 augusti 1873, sida 1

—VA — men gvarhållen af den respekt, han var skyldig konungen, kunde han icke skynda till hennes hjelp. — Site, sade han, jag vet icke, huru jag skall kunna tacka er nog för a!l den godhet, hvarmed ni öfverhöpar mig; hela mitt lif skall ej räcka till för återgäldandet af den stora skuld hvari jag redan står till er. Wire, ännu en ynnest vill jag dock ödmjukt bedja er om, ty ifall den beviljas, blir jag den lyckligaste man i ert rike. — Tala, Raoul, svarade Henrik III med ett uppmuntrande leende. Jag: vill blott lägga er en sak på bjertat: lyssna icke till er gällsynta oegennyttas ingifvelser. Jag försäkrar er att, huru myckenärelystnad er begäran än må vittna om, skall jag icke bli stött på er. Bäg derför rent ut hvad ni önskar, — fire, genmälde Raoul, min aflidne brodör markis de la Tremblays uppförande har föstat en skamfläck vid vår familjs förr så ärofulla namn; jag anhåller derför om ers majestäts tillåtelse att få utbyta detta namn mot ett annat. Denna begäran, hvari de närvarande åhörarne endast sågo en hofmannafint, hyilken tillvann Raoul deras odelade beundran, syntes högeligen behaga kouurgen, — Er anhållan, min son, är ett nytt bavis på er tillgifvenhet för min person. Välj bland era gods, hvilket ni behagar, och jag skall göra det till ett hertigdöme.