Dagens Nyheter – 1 augusti 1873, sida 1

ag BA ann bringa mina återstående dagar så behegligt som möjligt är numera fast och orubbligt. Det var med djup bedröfvelse Raoul märkte att han icke. förmådde öfvertala Maurevert att ändra sin föresats. En vecka senare inträdde kaptenen plötsligt i sin väns rum. — Min bäste kamrat, sade han, jag kommer för att säga er farväl; Redan i afton reser jag... Raoul, jag har hållit af er innerligt — jag gör det ännu — jsg skall aldrig glömma er; minnet af vår sammanvaro skall. städse. lefva i min själ. Och npu — adjöl ... Svara mig icke, jag ber er derom. Jag känner att, om ni börjar tala, skall jag råka i ett svaghetstillstånd, fattas af en sinnesrörelse, som icke skulle anstå min ålder! Tårar på grått skögg äro såsom daggdroppar på. vissnade gräs-strån ... Omfamna mig.,, Ännu en gång!... Jag älskar er, Raoul, som vore ni min egen son. Och Diana, äfven: hon är mig kär. Hon skall göra. er lycklig — hon är värdig att följa genom lifvet en så hederlig och tapper mean som mi. Dock låt henne. icke vinna allt för stor makt öfver ert ginne — det är aldrig bra att lita för mycket på qgvinnor... Blizt och dunder! jeg tror, mina ögon blifva fuktiga! Farväl; Raoul, — farväl för sista gången, för alltid! Jätten tryckte. Sforzi ännu en gårg till sitt bröst; derpå slet han sig ifrån honom och BIDDAREN SFORZI ELLES VAPENBRÖDERNA 86.