-—(VÄ —— Bire, yttrade Råcul, hvilkens sinnesrörelse var så stor att han hade svårt för att tydligt uttrycka sig, min önskan är att, om ers majestät icke har något deremot, hädanefter bära min trelofvades, den ädla fröken MVErlanges, namn. Henrik III spratt. ofrivilligt till vid detta oväntade svar. — Min herre, sade han i en nästan gorggen ton, konungen af Frankrike kan icke svika sitt ord. . Er anhållan är beviljad. Koaungen aflägsnade sig några steg från Raoul, men plötsligt rände han sig om och kom tillbaka till honom. — Raoul, yttrade han med rörelse, betänk er väl, innan ni fattar ett definitivt beslut rörande er framtid. Jag vill icke dölja för er, att jag med bedröfvelse tänker på ert förestående giftermål. En gift tjenare tillhör icke längre sin konung. Han blir alltmera underkastad sin hustrus inflytelse och upphör att vara sig lik. Se bara på Joyeuse! — Markis, för sista gången upprepar jag, att det varit min afsigt att bereda er en lysande framtid. — Bire, genmälde Raoul, jag saknar förmåga att med ord uttrycka min erkänsla för den exempellösa välvilja ni täckes visa mig. Må ers majestät förlåta den uppriktiga bekännelse, Bom hedern manar mig att afgifva. Jag skulle med glädje offra mitt blod i konungens tjenst; men jag känner mig icke stark nog till att för honom offra min lefnads lycka.