att den preussiska regeringen har gjort detsamma, Äfven de tyska tidningarne ogilla på det hela taget det skedda, med undantag af Köln. Zeit., som kommit till den åsigten, att Friedrich Carls handling har varit af förträfflig verkan, hvarjemte denna tidning begagnar tillfället att varna spaniorerna för att angripa de tyska örlogsmännen, enär detta skall komma att bli dem en hård nöt att knäcka. Det ser dock ut som om Contrerag hade något sådant i sinnet. I ett telegram säges det nemligen, att han gifvit order att utrusta fartyg för att angripa och straffa Friedrich Carl, men det tillägges dock att det sannolikt skall stanna vid blotta ordern, enär man i Cartagena saknar både officerare, maskinister och matroser. Icke en enda spansk sjöofficer har nemligen öfvergått till de upprorska, och dagligen rymma matroserna från skeppen. National Zeit., som likaledes egnar tilldragelsen några rader, bemärker: Friedrich Carls öfverrumpling har, mildast sagdt, varit öfverflödig, om man icke vill uppfatta den såsom ett bidrag till belysning af folkrätten, eller som en öfning i att manövrera in corpore vili. Det hade säkert varit klokast att låta spaniorerna sjelfva äta upp hvarandra, något som de ju för resten göra med den största samvetsgrannhetX. Det framgår för öfrigt icke klart af de underrättelser man erhållit hvad som egentligen är Preussens afsigt med det kapade fartyget. Telegrammen säga att Vigilante blifvit betraktadt såsom pris, under det Journal des Dåebats vill veta att det skall utlemnas till regeringen i Madrid. Det oförklarliga i att preussarne frigifvit besättningen på ett fartyg, hvilket betraktas såsom sjöröfvarfartyg, förklaras af ett meddelande i Times, enligt hvilket detta skett för att lugna insurgenterna i Cartagena, som hotat att skjuta den tyska konsulen och sätta eld på hans hus. Konsuln, som är en infödd spanior, skall nu ha lyckats undkomma till Madrid. Insurgenterna, som, för att utöfva repressalier, ha hotat att lägga beslag på alla tyska fartyg i Cartagenas hamn, lära ha uppskjutit detta till som i måndags, på det att Friedrich Carls chef må kunna hinna erhålla instruktioner från sin regering. Tillståndet i Spanien. Efter att månader igenom berättelserna om ställningen i detta land städse låtit allt förhoppningslösare, ingå numera, sedan den rya ministdren tagit regeringen om hand, allt gynnsammare underrättelser, egnade att stärka förtroendet till landets lifskraft. Man må kunna hoppas, att krisen har nått in höjdpunkt och att utsigterna till förttriog hädanefter må framträda allt tydligare och bestämdare. Sannolikt är, att en regering sådan som den nuvarande, konservativt federalistisk-republikansk, är just den, som har de bästa utsigterna att komma till rätta med fienderna till ordning och lugn. Till och med de af befolkningens monarkiska element, hvilka icke tillhöra den carlistiska ligan, ha insett detta och en vänlig hållning mot regeringen gör sig gällande äfven hos den del af pressen, som, undar påstående att republiken vore en olycka för Spanien, förut på det ifrigaste och hänsynslösaste bekämpat denna rörelse. Alt tyckes således tala till fördel för ministören Salmeron—Gonzalez, tilldrsgelserna icke minst. Barcelona är lugnat; Alicante och Huelva ha återvändt till ordning; mot Valencia är kriget allvarsamt öppnadt för att tvinga denna stad till lydnad; i Bejar och Cordova äro de upproriska redan afväpnade och för öfrigt har regeringen sändt 10,000. man till Andalusien för att under lägga sig de dervarande upproriska städerna. Det svåraste blir väl att kufva Cartagena, der general Contreras för närvarande gjort sig till herre. Emellertid är det glädjande, att de smärre städerna nästan öfverallt afvisa de från de större utgående uppviglingsförsöken. Allt tyckes således antyda att, om icke en öfverrumpling störtar den nya regeringen, och om icke hennes hittills visade kraft och energi försvagas, Spanien inom en :icke alltför aflägsen tid skall ha sett slutet på sina nuvarande olyckor och smaka ett länge saknadt, men alltför be höfligt lugn. Contreras, som nu låtit tillkännagifva för de europei. ska makterna; att han är chef för stater Murcias här och flotta och äfven förklara sig för lika berättigad med hvarje annan re gering, är redan sedan gammslt van att me behörigt eftertryck sätta en militärrevolu tion i verket. För öfrigt skall han hvarke: vara socialist eller internationalist. Han föregåendon karakterisera. honom snarare så som en äregirig och orolig militär, som må hända blifvit missnöjd med sin befordrar och hvilken tror sig på den icke ovanlig vägen af en militärrevolution kunna uppn samma makt som före henom Prim elle Serrano. Under drottning Isabellas regerin var han för öfrigt en god monarkist, som lä skjuta åtskilliga republikanare. Efter kun Amadegs tronafsägelse blef han ifrig.repv blikan och har i Cortes alltid hört till y tersta venstern.