En nöjsam och lärorik utredning af lotsfrågan, för menige man framställd. Så lyder visserligen icke. men så borde rubriken lyda å en i tisdags i Göteborgs Posten börjad och i går fortsatt artikelserie, som der går under det enkla namnet SLotsningen i Öresund4. Ty den är både nöjsam och lärorik och dessutom grundlig och djupgående, denna artikelserie. Vi kunna också lätt föreställa oss hur förtjusta Göteborgs-Postens läsare, i synnerbet i landsorten, skola bli öfver densamma, ty om de också icke lära mer af den, nog lära de sig inse att dess förf. har en mäkta hög tanke om deras smältningskspacitet och att han är en lärd, ja, en obegripligt lärd herre. Vi: å vår sida, som dela förf. belåtenhet öfver det rediga i bevisföringen och det innehållsrika i sak i dessa hans artiklar, vilja icke undandraga våra läsare nöjet att göra en om och blott ytlig bekantskap med dem. Dock våga vi tyvärr icke annorlunda, än blott i förbigående, vidröra, hvad som i dem är hufvudsaken, nemligen den lärda apparaten, ty i annat fall skulle vi tvifvelsutan bli olästa; men hvar vi finna en märklig sjelfständig tanke eller ett slående bevis, skola vi anföra det. Den första af Göteborgs-Postens nämda artiklar är egentligen blott ett slags inledning, en angenäm och treflig försmak af hvad som komma skall. Förf. börjar med några vackra och väl sagda ord om pressens och publicistens betydelse och sin egen ståndpunkt i detta hänseende. Det är dock med den uppriktigaste känsla af beklagande, ja, af sorg, som vi se förf.:ns uppriktiga redogörelse för denna sin ståndpunkt, ty hvad säger han?: Patriotism is the last refuge of a scoundrel, säger en engelsk författare. Patriotismen är lika otta, skulle vi vilja tillägga, den sista räddningsplankan för narren, som halft om halft börjar komma under fund med sin egen tomhet. Derefter tillägger han: Dessa våra anmärkningar äro icke framställda för att mästra andra, utan för att göra vår egen ståndpunkt klar för allmänheten. Fraktade vi icke för att komma i polemik: med: Göteborgs-Posten, skulle vi verkligen vilja opponera oss mot att detta ändå. kan : vara hans verkliga ståndpunkt, ty vi ha sällan sett XCpatriotism i hans spalter. Men vi lemna förf. på hans sorgliga ståndpunkt försatt återvända till hans vidare uttalanden om ; Slotsningen i Öresund4. Vi kunna saklöst förbigå hang utfall mot N.D. A. och D. N. ty de innehålla intet i sak, äro blott ett. uttryck af förf. mindre goda lynne, med hvilket vi för vår del gerna ha öfverseende -— och kasta. o3s in just der han egentligen börjar bebandla sitt ämne. oCVi hålla föreX, säger han, Satt här gäller främst af allt att efterforska, hvar den stränga rätten finnes4. Detär ju ett helt och hället. nytt uppslag, detta, och.en välbehöflig fingervisning åt oss andra? Men som det är ett mäkta. högtidligt och ansvarsfullt. värf han åtar sig, vill förf., säger han, Sgställa sig till efterrättelsevåra svenska domarereglor, hvadan han ,ock.anför fyra af-dessa. Men som dessa. förmodligen icke förslå, anför. han dessutom dylika regler ur Justiniani lagsamling; reglor af Papinianus, Gajus,y Ulpianus, och Paulus — icke aposteln. — Derefter får. man höra talas om det inflytande. romerska. rätten utöfvat — på lotsningen i Öresund? nej på don europoiska lagstiftningen; men som förf. ej vill utsätta sig för Cbeskyllningen att uppsöka förlegade rättsmaximerX förbigår han — med en förvänande brist på grundlighet — både den romerska rätten och Grotius, Vattel; Rutherford m. f1.4 för att endast åberopa författare från 19:de århundradet. Nu få den berömde amerikanaren Wheaton, ens gelsmannen Thillimore, Styskeu HeffterX och den tyske schweizeren Bluntschli yttra sig, än på originalspråket än i öfversättning, allt med roggrant angifvande af de sidor i det eller det arbetet der deras yttranden förekomma, Sedan han så anfört DU TLS. MINIDE CIGG I RE SIE SUISSE TEE. söa. NtUSSSASAT DISSAR