De kungliga kommissarierne, som på aftonen sammanträdde, beslöto att rättegången mot markisen redan följande. dag skulle börjas; så angelägna voro de om att afgöra den store brottslingens sak och genom hans offentliga bestraffning gifva bekräftelse åt lagens och konungens seger öfver det feodala våldet. Till en början vägrade markisen på det bestämdaste att ingå i svaromål eller att erkänna lagligheten af den domstol, inför hvilken han blifvit ställd. Men efter ett hemlighetsfullt samtal med kapten de Maurevert förklarade han sig slutligen till de kungliga kommissariernas stora tillfnedsställelse beredd att försvara sig. — Mina herrar, sade han i högdragen ton, om jag nedlåter mig till att försvara mina handlingar, så sker det icke derför att jag erkänner er befogenhet att sitta till doms öfver mig. Min enda afsigt är att visa, huru oberättigadt och förhatligt detta korståg är, som en hop lagkarlar företagit mot oss, svär. dets män. Jag önskar fritaga adeln från de lögnaktiga och löjliga beskyllningar, som blifvit mot densamma framkastade. I främsta rummet förklarar jag för nedrigt förtal, som icke bör tros af någon, allt hvad som åklagaren påstått angående mig sjelf. Jag trotsar enhvar att kunna bevisa en enda af de anklagelser, hvilka framstälts mot vaig personligen, och jag åtager mig att kullkasta hela den byggnad af: lögner, som