Dagens Nyheter – 31 juli 1873, sida 1

-—693 lyste Hans nyss förut så dystra anlete. Frihetens timme har således slagit? — Ieke frihetens timme, eländige mördare, utan rättvisans! svarade kaptenen med högtidlig stämma. Markisen uppgaf ett rop af förskräckelse; ty i Maurevefts hotande och oblidkeliga blick hade han läst sin dödsdom. — Nåd! förbarmande! ropade han. — Nåd, säger ni, usling? svarade Maures vert. Ni har ingen miskund att vänta af mig; ty jag har icke kommit hit för att hämnas oförrätter, som jag sjelf lidit. Om i dag min dolk kommer att blodbesudlad kastar till ming fötter, så är det derför att jag icke vill, att ni skall dö på en schsvott och sålunda vanära min ädle vapenbroder Sfirzil — Uppsänd nu er sista bön till himlen! Medan detta sorgliga uppträde föreföll i Clermonts fängelse, egde en liflig dispyt rum i markis de Canilhacs hus samt i dennes närvaro mellan hr de Harlai och chevaliet Sforzi. — Min herre, utropade Raoul slutligen, min kropp tillhör hans majestät — men min själ tillhör himlen! Må konungen straffa mig för hvad ni kallar mitt förräderi, men jag vill icke befläcka mina händer med min broderg: blod. — Ja, men min bäste herre, genmälde Harlai, schavotten blir troligen ert straff. v— Jag föredrager att, oskyldig inför Himlen; lägga mitt hufvud på stupstocken, yttta