Dagens Nyheter – 31 juli 1873, sida 1

a 7 nn gen!— Lafve Luther! -— Ned med Hugenotter nal — Det blir en börda till sist att bevittn: dessa eviga partistrider, — Ett ytterligare skäl för er att komm: till mig och dela mitt landtliga lign, käraste kamrat. . . — Att finna lugn, så länge man lefyver Frankrike! — Min gode vän, jag sägör er att det är en-omöjlighet.: I vårt sköna lanc måste man vvilkorligen, för att icke blifve krossad mellan partierna, slutå sig till ett dera af dem, och i och med detsamma afskger man sig allt hvad ro och frid Ketör. Fö öfrigt är jag af en orolig natur, öch jag tyc ker mig ännu icke vara gammal nog till ati draga mig från affärerna. Jag längtär efte ytterligara äfventyr... Derför har jag be. slutat att fara till den nya verldern. — Till den nya verlden? — Jå, min käre vän. Jeg har Dysg for merat bekantskap med en djerf äfventyrare som låtit mig blicka in i ett lif, hvarom jag ofta Har drömt. Det synes som skulle på andrå sidan hafven — jag vet icke riktigt hvar — finnas ett rike, der sanden är af guld, och der stenarne äro diamanter. Detta för. tröllade land har blifvit upptäckt af spanjoförna. Enligt den beskrifning, som gifvits mig af nyss omnämnde person, är lifvet i det lyckliga landet ytterst omvexlande och ange. nämt. -Korteligen, mitt beslut att begifva mig fill dennå nya, underbara verld och dör till