Dagens Nyheter – 30 juli 1873, sida 1

MMM det blodsband som förenar er båda, dock offentligt brännmärkt er med det föraktliga namnet bastard! Er broder — han som ännu i denna stund, medan ni, oförnuftigt nog, vill uppoffra er sjelf för hans räddning, har blott en tanke, en önskan — att med ert blod släcka det hat, han hyser mot er! — Ni misstager er, Maurevert, svarade Sforzi med sorgsen ton; jag har ingen tillgifvenhet för markisen; tvärtom måste jag använda hela min viljekraft för att qväfva de känslor af förakt och ovilja, som han förut uppväckt hos mig. Må han för öfrigt vara hurudan som helst, han är icke destomindre min moders son. Jag frågar er, kapten — om markisinnan nu lefde, tror ni, hon skulle råda mig till att öfvergifva min broder? Kaptenen, som härvid ihågkom sin egen moder för hvars minne han, trots sitt lättsinne, alltid hyst en djup och uppriktig vördnad, kände sina ögon fuktsas af tårar, och utan att göra några vidare inkast, tillät han chevaliern att inträda i det rum, der markisen satt fången. — Markis de 1a Tremblays sade Raoul med darrande stämma, då han befann sig allena med sin. broder, ni gissar utan tvifvel ändamålet med mitt besök? — Fullkomligt, min herre, svarade markisen med ett föraktfullt leende. Ni önskar njuta af min förnedring, fröjdas vid anblicken af mina lidander — så mycket heldre som ni