ädelmodiga anbud, så bereden er skyndsamt på döden. Svaren genast — jsg ämnar icke lemna er någon lång betänketid. Rebellernas öfverläggning varsde knappt en half minut. — Nådig herre, yttrade en af de förnämligare bland dem, i det ban trädde fram ur ledet, hvar och en vet, att kapten de Maurevert aldrig svikit sitt ord. Vi tacka er, för det ni lofvat gifva oss pardon, och nediägga våra vapen. För öfrigt, nådig herre, be vi er vara öfvertygad att, om vi ej frukta markisens grymhet, skulle ingen af oss ha gått in på att bekämpa hans mejestät, vår höge herre Henrik den III, Frankrikes konung. — Godt, kamrater! svarade Maurevert. Det var väl för er att ni så hastigt fattade ert beslut. Hören dessa trumpet-toner, som nu ljuda! De äro signalen till det stora anfallet. Om ni icke i rättan tid underkastat er öfvormakten, skulle ni fem minuter härefter varit förpassade till evigheten. Ställen er på denna sida; annars kan jag icke ansvara för er säkerhet. En fjerdedels timma sednare hade de kungliga trupperna vid ett gemensamt anfall lyckats intränga i det inre at slottet, der de nu utan förskoning nedsablade hvarje fiende som kom i deras väg. Markis de la Tremblays, hvilken emellertid blifvit bunden som en vanlig simpel brottsling, hade af Maurevert anförtrots åt ett kom