— 010 — — Ahl — är det ni, kapten? I stället för att hindra mig, så var mig för all del behjelplig att bringa fröken TErlanges i pä kerhet! — Visst icke! svarade Maurevert. Allt har sin tid, Raoul-— man bör vara artig mot damerna vid andra tillfällen, men icke då det måste ske på bekostnal af ens egen och fosterlandets ära. Jag beklagar af allt mitt hjerta, att fröken SErlanges envist vidhållit sitt beslut att dela våra faror, ehuru jag på det mest bestämda och enträgna sätt sökt afråda henne derifrån; men jag kan icke, jag vill icke tåla att ni, chevalier Sforzi, såsom en pultron lemnar er post och sålunda ger armån ett föredöme, som kan blifva i högsta grad olycksbringande. Skulle ni fly, Raoul — medan segern ännu är oafgjord, medan rebellerna ännu i sitt ursinne fortfara att decimera de kungliga trupperna, medan blod ännu flyter i strömmar! O, det vore en stor skam! Hellre än att tillåta, det ni så vanärar er sjelf, skulle jag vilja skjuta er för pannan med en af mina pistoler. Medan Maurevert talade sålunda till sin vapanbroder, lyckades Diana frigöra sig ur Raouls famn och flydde ifrån honom. i — Förbannelse! utbrast Sforzi. Eftersom det är ätten Tremblays öde att icke kunna undvika att begå brott, så må min bestämmelse varda uppfylld! Jag går att fäkta mot min broder!