Dagens Nyheter – 29 juli 1873, sida 1

FEMTIOÅTTONDE KAPITLET. Kain och Abel. De belägrades motstånd var ännu visst icke fullkomligt bezsegradt; tvärtem befunno sig de kungliga trupperna fortfarande i en ganska kritisk belägenhet; och de hade te mligen svärt för att bibehålla den ställning, som de sednast lyckats intaga. Plötsligt upplystes Sforzis ögon af en obeskriftlig glans, havs ansigtsmuskler började töra sig konvulsivisget, hens läppar blekuade, och på hans päånna svällde ådrorna — allt säkra tecken till att detta vilda raseri, som han icke förmådde styra, och hvars utbrott hän derför sjelf i så hög grad fruktade, nu vakrat hos honom. : Hela hans uppmärksamhet tycktes vara fäståd på anföraren för en ny äftdelning rebeller, söm i detta ögonblick framryckte till anfall... Denne anförare var markig de la Tremblayå: Åsynen af BSforzi framkallade hos herren till Tremblays en nästan lika: liflig sinnesrörelse som Raoul sjelf erfor. Markisens het mot den sistöämnde var till den grad starkt, avt det för tillfället förlänade honom ett mod, som han af batoren säåknade. — Eländige bastard! utropade han; om pi, oaktadt lågheten af er börd, har någon vär