Dagens Nyheter – 29 juli 1873, sida 1

-— DI — Aldrig, Raoul! jag har svurit att dela de tappra mäns färor, som nu gått att hämnäs min möders mord; och jag skall icke brytå min ed. Så länge det finns en rebell i detta slott, så länge ännu en kunglig soldat återstår, gom förmår kämpa; skall jag ej öfvergifva min pöstl Stackars Raoil, huru förfärligt måste ri icke lida! — Allt hvad jag birtills har lidit är såsom intet i jomförelså med den ångest jag nu kävner, då jag ser er krivghvärfd af sår dåna farör. O, gör mig icke vansinnig, min dyrå Dianå! Låt mig föra er till ett ställe, der ni är i säkerhet. Kom! kom — älskade Diana! Fröken TFrlanges försökte slita sig ur hans armar; men nästan utom sig af oro för hennes skull, fattadö hat henne om lifvet och lyftade henne från markön, hvarefter han bar henne bott. Redan befånn han sig utom fästningsmus rön, då ef jörnhänd lades på hans axel: Urståndsatt att försvara sig i följd af den dyrbära börda han bar, uppgaf han ett rop af rageri och, under bemödande att qvarhålla Dianå med blott den ena armen, sökte han efter sig dolk. — Vid Mars! ropade en dundrande stämma, jag fioner, chevälier, att ni står i begrepp att svika er pligt såBom soldat, jag finner att ni är olydig mot er chef. BIDDAREN BVORZI ELLER VAPENBRÖDEENA 83.