Dagens Nyheter – 28 juli 1873, sida 1

-— 009 mm att leda belögringen till ett godt slut, för hvilket syfte han företrädesvis låtit sig angeläget vara att utstudera, hvar fästningsverkens svagaste partier befunno sig; och mot dessa lät han sina kanoner flitigt spola. Gång efter annan gjorde slottets besättning våldsamma utfall, som dock alla blefvo tillvakaslagra; hvadan markisen slutligen insåg, att hans ställning började blifva förtviflad. Han sökte vid flera tillfällen få genom en parlamentär meddela sig med fienden; men Maurevert tillbakavisade ständigt hans sändebud, utan att vilja höra på hvad det hade att förkunna. 3 En vacker dag hände, att en icke obetydlig del af yttre fästningsmuren rasade i följd af en väldig kanonsalva, som riktats mot densamma. De kungliga trupperna gåfvo nu med ljudliga rop tillkänna sin förtjusning. — Guds död! utbrast Maurevert, i det han gnuggade sina händer af förnöjelse. Nu ha vi fått ett hål på den starka asken; sedan skall det gå gom en dans att taga dess innehåll i besittning! Som det redan långt var lidet på aftonen, då brechen åtadkoms, beslöt Maurevert uppskjuta stormningen till den följande dagen; men för att vara riktigt försigtig, lät han upptända många och stora vakteldar på stället samt gaf order om att kanonaden skulle fortsättas under hela natten med fördubblad styrka.