Dagens Nyheter – 28 juli 1873, sida 1

Sedan kaptenen utdelat dessa befallningar begaf han sig till Raouls tält i ett ärende af ganska säregen natur. Han fann -chevaliern blek och tankfull; men det syntes glädja den upge mannen att han kom. — Min käre vän, sade Bforzi, jag tackar ödet som fört. er till mig. Hör mig nu, utan att afbryta mig, och när ni erfarit hvad jag har att säga er, så svara mig icke med invändningar. Jag önskar egna de få återstående timmarne af mitt lif till betraktelse och bön. Trots olikheten i våra karakterer, Maurevert, föreflnnes mellan oss en lika stark som oförklarlig sympati. Käraste kamrat, lofva mig att, när jag icke är mera, öfverflytta på fröken TErlanges den tillgifvenhet, som ni alltid visat mig. Svär att om, och när hon behöfver hjelp af er arm eller af ert goda förstånd, utan tvekan ställa båda till hennes disposition. Denna begäran gaf kaptenen ett ypperligt tillfälle att få yttra sig angående ändamålet med sitt besök. Verkligt rörd af sin väns bedröfvelse och resignation, svarade han emellertid med inner!ig värma: — Jag svär, min gode, dyre Sforzi, att om era mörka aningar skulle blifva förverkligade, utan nåd eller förskoning slå ibjäl en och hvar gom vågar kurtisera Diana. : se Ni har. missförstått mig, svarade Sforzi med ett melankoliskt leende; jag vill icke, att ni skall på något sätt förnärma fröken