Dagens Nyheter – 26 juli 1873, sida 2

enskildt företräde hos herr de Harlsi, åt hvilken hon anförtrodde den förvånande sak, Maurevert hade meddelst henne, och hön öfverlemnade åt presidentens i den kungliga kommissionen klokbet att på grund deraf hand1a så att både enskilda och salimänna intressen bäst blefve sedda till godo och bevakade. Utan ett ögonblicks dröjsmål uppsökte preBidenten Chevaliern, hvilken träffsdes i sitt tält, der han ver omgifven af den kungliga earm6as föraämsta officerare, och hvarest man för tillfällat öfverlade om de åtgärder som i och för stormningen af slottet borde vidtagas. I det ögonblick, då herr de Harlai anlände, hade Maurevert nyss framlagt en anfallsplar, som af alla de församlade mottogs med bifallsyttringar. — Kapten! utarast Raoul, i det han sprarg fram till sin vän och omfamnade honom med värma; er själsnärvaro har räddat den kungliga saken! Tack varö er, skola vi ej lida något skamligt nederlag — min hämnd är zu. mera säker! Himlen vare lofvad! Det skall ändtligen blifva mig beskärdt att låta denne föraktlige markis med sitt blod umgälla alla de nedrigheter och brott, hvarmed han be: sudlat ein vapensköld! Ett moln af bedröfvelse lägrade sig öfver herr de Harlais panna, då han åhörde detta utbrott af Raouls känslor. — Chevalier, sade han efter enkort tvekan, jag bör icke längre lemna eri okunrig