Dagens Nyheter – 26 juli 1873, sida 2

het om ett förhållande, som ni alla fall snart måste lära känna. Jag erhöll af hans majostät en särskild fullmakt, hvarigenom jag bamyndigades att taga ifrån er befälet öfver armån, när helst jag ansåge nödigt att så göra. Jag finner mig nu manad af mitt samvete att använda denna makt. Betrakta icke detta mitt åtgörande såsom ett bevis på att jag i någon män misstror er förmåga eller er redbarhet. Jag försäkrar er, min herre, att motiverna för mitt beslut äro af en helt annan art. Och må jag tillägga att, med undantag af betälet öfver armön, kommer er myndighet att hädanefter vara lika oinskränkt som hittills. Herr de Harlai kunde länge ha fortsatt att yttra sig i denng riktning, utan att Raoul skulle fallit konom i talet. Dan unge mannen var alldeles stum af häpnad. Först en stand efter det presidenten tystnat, fick chevaliern törmöga att svara honom. —Min herre, utröpade han med darrande stämma, jag vet att detär min pligt at: blindt lyda konungens befallningar, huru påkostande det än må vara att så göra; men ni, herr de Harlai, är icke konuvgen; jag har rättighet att fråga er och stt fordra svar på mina trågor. Man skall icke kunna söga om mig, att jag fegt låtit min soldst-ära trampas under fötterna af en skrifkarl! Jeg säger er midt i ansigtet, president för den kungligr kommissionen, att ni är en hycklare!