Dagens Nyheter – 26 juli 1873, sida 2

klipp-platå, kallad Sveaborg, hvarifrån den herrligaste utsigt erbjuder sig till nära och fjerran belägna vackra partier. Under loppet af den förflutna veckans vackra dagar utgjordes fästningens besättning af idel fagra tärnor, de der, liksom i Nya garnison, voro beväpnade med virknälar, synålar och strumpstickor, men fästningen var icke förty omöjlig för de här varande badsnde kavaljererns att intaga; de visste nog, de sköna, att de hade idel blesssrade och giktbrutna angripare att gra med, och hvarken hot eller böner, hvarken list eller våld bjelpte. Artilleri måste det vara och artilleri blef det. De belägrande der nedanför höllo krigsråd och mammorras och pappornas beslut, ehuru i rak strid emot ungherrarnes, blef det segrande. Från hufvudstsden reqvirerades ögonblickligen ett halft tjog artillerilöjtnanter, och knappt hördes den första sporrklirrningen på Jernagatan förrän fästningen kapitnlerade. Garnisonen gaf sig på nåd och onåd, väl vetande att de, som reqvirerat martis-sönerna, också voro villige att betalas krigsomkostnaderna. I flygande fart och under klingande spel ilade nu segrare och besegrade, par om par, in i den stora danssalorgen, der glädjen och dammet svart stodo lika högt i tak. Under denna saloag, eller i bottenvåningen, var en tillfällig servering af förfriskningar arrangerad, der de, som gjort det misslyckade anfallet på Sveaborg, eköljde ned förargelsen så godt de kunde. Klockan nio på aftonen slöts föreningsbalen, Segerherrarne gingo hvar och en till sitt, sedan de varit nog ridderlige att på de älskliga fångarnes ridder-ord låta dem tills vidare göra detsamma. Och härmed var denns, i Teljes blifvande higtoria märkvärdiga, deg tillända. Af uttrycken danssalong4 ech klingande spel framgår att vi nu kunna bada såväl i tonernas gom Rans svallande vågor, sedan vi lyckliggjorte med ett halft dussin synnerligen uppblåsta, men ingalunda utblästa virtuoser på born. Det borde icke vära så stor skilnad emeilan att på äkta svenskmannased tuta i eller tuta ur horn, men himmelsvid förefaller densamma, när man den ena qvällen i brunnspsrken hör på dem som tuta i och den andea qvällen å gästgifvaregården är i beröring med dem som tuta ur. Ju mer de förra tuta tillsammans, dess mindre missljud, dess mera harmoni; deremot är det med de senare raka motsatsen. Och om det just icke svider i kassan för den profane åskådaren eller åhöraren, så nog skär det i örhinnorna; och jag tillåter mig betvifla att någon annan, än de sjelfva och källarmästaren tycker att de tuta bra. Det är kanske icko på sin plats att som badgäst tala om eller hafva tanken på Bacchidyrkan, huru: förblommeradt det än för allmänheten må framställas. Men, då detta är den enda sfvikelse som at doktorn tillåtös i fråga om den glada gudens våta rikedomar, och då tanken och talet härvidlag icke gerna kunna hafva samma syndigg och förderfliga verkan som ett visst bruk:afsyns organet enligt ett visst katekesepråk medför, så är det väl icke så farligt Således i fråga om olika tutning konkurrerar Telje, i förhållande till folkmängden, för närvarande fullkomligt med Stockholm. på Jag nämde i mitt senaste bref att allt här i Telje i allmänhet är välvilligt och liksom dezs klimat af en mild natur. Härifrån fonet? jag mig döck nu förenlåten göra ett litet undantag för några tusen stycken riktiga -Srifjorn4 i form af -badhanddukar, tillhörande -vattenkuranstalten.. Detta stora lager på, som men säger, en hand skall helt naturligt förorsaka Miten tillgång på ardra händer, och som. bevis härpå ter jag mig friheten snföra här vårande ende barberares anslag på väggen i sin rakstuga: OBS:De Herrar som begangnar sig af dett stora ofaungett att döppa handuken i vattfatet får vara eff den godheten och sjelfva bestå rig duk till sådant ändamål. Och dätta till efterrättelse, Hoerrarne af rakknifven hafva i alla tider varit kända gom slipade karlar, liksom deras närmaste yrkeebröder, hårfrisörerna; äro klippska och knipeluga. De hafva reda på dagens on. dit och lägga sin näsa i blöt i allting, men telje-konstvären tycker icke om att någon annan blöter hans handdukar, Sam j;g icke kan annat, än gilla hans åsigt, bar jag på detta sätt velat tjena hozom med att så vidsträckt som.möjligt sprida haus anslag. På anslagsväg i öfrigt kunna vi, han och jag, icke riskera någonting på hvarandra, ty jag rakar mig alltid-sjelf. Troligen får jag ingen anledning att på dettå sätt återkomma till. Pelje igen under detta års badsejour, hvarför jag slutligen önskar att vistelsen derstädes mätta bekommaå