Dagens Nyheter – 25 juli 1873, sida 1

Dd . ket låg röst, i: det han förde sin mun -helt nära intill kaptenens öra: -— Jag förlitar mig på ert löfte att rädda nig. från schsavotten, kapten. Jag känner min kraft öfvergifva mig — afbryt mig icke! Detta är min hemlighet: Herr de la Tremblays, den nuvarande markisens far, var en man med mycket våldsamt sinnelag; min husbonde, ehuTu stolt, passionerad och hämdgirig, påminner endast helt svagt om sin fruktansvärde herr fader... Den .-gamle markisen var gift med en skön och i allo förtjusande ung qvinna, som han älskade ursinnigt — med en passion värdig en tiger. Han var till ytterlighet svartsjuk, förebrådde jemnt och ständigt sin unga fru att bon förut varit, förlofvad med en af sina kusiner samt anklagade. henne för att fortfarande hysa en brottslig böjelse för sin slägting ... Jag var på den tiden den mest betrodde tjenare i slottet; och fullkomligt litande på min oinskränkta lydnad, lemnade mig den gamle markisen en stor mängd vigtiga uppdrag. Jag hade knappt hunnit tjugufem års. ålder, då han utnämnde mig till chef för sina apostlar... — Det är således icke den nuvarande markis de la Tremblays som skavat den vackra spostla-institutionen? inföllMaurevert. Fortsätt, Benoist; ni har en beundransvärd förmåga att berätta. — En natt för tjugnfyra år sedan lät markisen kalla mig till sig. Jag fann honom gå