Dagens Nyheter – 25 juli 1873, sida 1

VU — ende af och an in sitt kabinett med alla tecken till vredesmod. Rummet var mycket svagt upplyst ef en enda lampa, och jåg såg huru hans ögon sköto blixtar i halfdunklet. Benoist sade han, jag vill be er göra mig en tjenst af förskräcklig art. Jag har en ohygglig hemlighet: att anförtro er; Men kom ihåg vid minsta tanke på att förråda mig löper Di fara att bli kastad i en oubliette.) Jag har erhållit visshet om att fru de la Tremblays på ett nedrigt sätt bedragit mig; min andre son:har ett brott att tacka för sin tillvaro. Jag vill icke fortfarande behålla inför mina ögon detta lefvande bevis på min vanära; baraet måste dö! Innan två dagar förflutit, måste slottet ha en invånare mindre — antingen skall då barnet vara undanröjdt eller ock den otrogne tjenaren. — Nåväl? frågade Maurevert, då han märkte att Benoist gjorde ett uppehåll i sitt tal. — Nåväl, kapten, fortfor apostla-chefen, två dagar efter det samtal med markiren, hvars ämne ni nu känner, fick jag af hans nåd motsga en preseat af hundra guld-ecus — och slottet genljöd af min stackars oskyldiga matmors klagorop: hennes son hade försvunnit. — Ni hade dödat barnat? — Jag stötte dolken djupt i dess bröst; 7) En brunn-lik fängelsebåla under feodal-adelns borgare, hvari offret kastades och — glömdes.