Dagens Nyheter – 24 juli 1873, sida 2

RÄTTEG.seh POLISNYHETE LANDSORTEN. Slutet af ett äktenskap. I Helsingen för i lördage läses: Eut bland de äktenskap, som mån, då det ingitks, koppades skulle blifva lyckligt, vf — har mal sagt 088 — bonden Olof Anderssons i Malvik i Alfta socken. Sedan dess ha omkring 5 år runnit ut i evighetsoceanen. Låtom oss derföre nu göra ett besök i dessa makars hem, för att se, om fridens englar bär fyktat eller elagit ned gitt bo! Vi välja t. ex. natten till sistlidae söndag; då midnmat:stimmen har slagit och morgonen till sabbatsdagen börjar gry. Vid inträdet finna vi hustrun — en omkring 30 års qvinna — liggande i sin säng med ett litet barn på armen. Men betrakta vi henne närmare, Bå ae vi ansigtsdragen förvridna, bupfvudskålen klufven och delar athbjernan sippra nt i öppningen, under det deti arma gvinnan ändå lefver, t. o. m. med något medvetande. Ännu i tiedags morgon hade lifvet, om hvilket läkare ej hyste ens det aflägsnaste hopp, icke flyktat; nu har väl — vi antaga det — döden bredt sin dystra svepzskrud öfver henne, Som för så få år sen var brud. Men, hvem är mördaren? höra vi läsaren fråga. Ja, säg det! Ingen mindre än sjelfva mannen, han, som skulle vara hustruns stöd och värn, har begått den gräsliga mordgerningen. Med en yxa — under en paroxysm af galenskap, som allt sedan äktenskapets ingående under form af svartsjuka, hvartill ingen anledning lär ha gifvits, allt emellan ansatt honom — tilldelag det mördande bugget, hvarefter han hos vederbörande gör anmälan om det begångåa Brottet. Olof Andersson är nu afförd till länstängelset i Gefle, — Och sådant var slutet på dette äktenskap.