Dagens Nyheter – 23 juli 1873, sida 1

Va fullkomligt öfvertygad om, att ni skall ångra er orättvisa då ni blifvit lugnare: Kaptenens bortgång tycktes högeligen oroa markisen, och efter någon tvekan lemnade han brådskande rummet. En qvarts timme förflöt, och den sensation, som väckts af markisens djerfhet, hade icke ännu hunnit lägga sig, då Maurevert åter inträdde. — Käre Raoul, sade han, i det han nalka des Sforzi och sänkte rösten till en hviskning, det var lycka att jag apelade räf i stället för lejon. Den snillrike markisen var åtföljd af fyra hundra ryttare, posterade i grannskapet af detta hus. Kommissarierna hafva med knapp nöd undgått faran. Om markisen hade lyckats att framkalla en tvist, hade det blifvit ett stort tumult och himmelen vet hur det skulle gått med oss. Ehuru gatorna äro uppfyllda af bondfolk, som skrika: länge lefve kommissarierna! skulle de uslipgarne fly som en flock kråkor vid anblicken af en jägare, utan en tanke på att försvara oss. Jag börjar på att tro, att det icke skall gå oss väl vid uppfyllandet af vår sändning. Det lägre folket och de mindre näringsidkarne stå på vår sida, det är sant; men hvilket bifall kunna väl sådane allierade skänka oss mot provinsens tre hundra feodalherrar? Ingen kan få mig att tro, att det icke Skall. komma till en orånad batalj med kanoner. Jag skall derför taga mina försigtighetss RIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA 48,