Vä eländige till den nye militärbefälhafvarens ironiska tal. — Min herre, fortfor Maurevert och bugade sig djupt för Sforzi; om det är örs excellens önskan, att den här hedersmannen Benoist icke -skall uppträda inför kommissionen, är ingen tid att förlora. Afrättningen råkste försiggå I fatt! OM ers köghet Vill öfverlemna saker i Mina händer, skall jag i mörgön säga KVär doöh en, söt möjligen skulle göra sig det omaket tt fråga efter hönom;, att han genom eKfrivillig död undahdragit sig det öde som förböreddes honom. — Tät föra honom tillbaka i färgelset;svarade Sförzi, jag skall innan morgondagen bes sluta hvad som skäll göras med horöm. Maurevert grep Benoist i armen och kastade högöm ut ur rummet, i armärnö på bågskyttarne, som väntade utanför dörren: : 2 Kapten! skrök den brottslige mannen, Evars oförskämdhet öch djeffhet nu helf ech hället hade försvunnit. Jag ber er med Kopknäpta händer att låta mig få få tala med chövaliern. — För bort den bofveä! sade Maurevort. Apoöstlarnes chef bortsläpades af bågskyttårne: