-— Vf -— Aposteln ryckte på axlarne och svarade gäckande: — Jag tackar er på det förbindligaste för era goda råd, kapten; men det är mig tyvärr omöjligt att draga hytta af dem. — Ni kan icke sjunga? Nåväl, då skall ni deklamera i stället för att sjunga; effekten af er behagfulla aktion kommer att blifva så mycket större. Jag skall i morgon skicka till er i fängelset ett urval af modern poesi, älskvärde Benoist, och om ni följer mitt råd, så välj antingen något af mäster Baif eller af Ronsard. — Benoist ekall icke behöfva begagna sig af ert råd kapten, sade BSforzi; han kommer icke att dö, säger han. — Kommer icke att dö! upprepade Maurevert med uttryck af den största förvåning. — Han påstår sig vara i besittning: af en hemlighet, som tillförsäkrar honom strafflöshet. — En hemlighet! utropade kaptenen med låtsad medömkan. Olycklige man hur kunde ni handla så obetänksamt. Kom ni icke att tänka på, att ni skulle blifva afrättad i hemlighet, i ert fängelse, i samma ögonblick ni gjorde er saker till några distraktioner, som kunde kompromettera en hederlig adelsman? Hvilken triutif ni förstört! Er poetiska deklamation skulle ha gjört en så förträfflig verkan! Med fullkomlig kallblodighet lyssnade den