Vv FEMTIOFJERDE KAPITLET. Domare och menniska. En half timme senare deltog Raoul i en präktig supå, som var anordnad för de kunglige kommissarierna. Han intog hedersplatsen vid bordet och hade på sin högra sida presidenten Harlai, på sin venstra markis de Canilhac. Efter supåns slut begat sig sällskapet in uti guvernörshusets stora praktvåning, der de mest framstående damer och herrar af provinsens högre adel redan voro församlade. Det var en verklig täflan mellan desse feodal-herrar om hvilken : skulle visa sig mest vördnadsfull mot konungens fruktansvärde utskickade; deras fjesk visade hur lätt sårbare de fleste af desse -herrar trodde sig vara. Det är dock att märka, det förhållandevis få af de mest brottslige hade infunnit sig på samqvämet hos guvernören. Det väckte derför hos alla de närvarande en ytterst liflig rörelse och förvåning, då en kammartjenare slog upp dubbeldörrarna till det förnämsta rummet och anmälde markisen de la Tremblays, hvarpå den stolte och öfvermodige borgherrn nästan ögonblickligen steg in i rummet. — Guds död! hviskade Maurevert i Raouls