-— 626 — — Ni måste vara från era sinnen, Benoist. — Visst icke, chevalier, men lyckligtvis för mig har jag flera strängar på min båge — särskildt kännedomen om en vigtig hemlighet men som icke rör fröken d Erlanges. Raoul intogs af förvåning öfver dessa gåtfulla ord oeh öfverlade med sig sjelf om hvad som var att göra, då dörren öppnades och Maurevert inträdde. En enda blick var tillräcklig att för den nye kunglige militärbefälhafvaren i Auvergne angifva de båda interlokutörernas ställ ning — att försäkra honom om, att fördelen icke var på Raouls sida i den strid som pågick. — Tillbaka till er håla, galgfågel! skrek han och knuffade aposteln omildt framför sig. Ni skall knappast få tid att inlära er rol i det mycket allvarsamma skådespel, som förberedes åt er. Kom ihåg att er egenskap af bödel ålägger er nödvändigheten att icke allenast modigt, utan också med behsg och elegans gå döden till mötes. Ni ler, älskvärde Benoist! Mycket bra! Det är att uppföra sig tappert. Vet ni hvad jag skulle göra om jag hade olyckan att befinna mig i ert ställe? Under det man torterade mig -ty ni kommer att krossas på bjulet — skulle jag sjunga antingen en dryckeseller en kärleksvissa; det skulle slå an på massan och vinna utomordentligt bifall. Ni kommer att sjunga, ädle Benoist, eller hur? RIDDAREN SFORAI ELLER VAPENBBÖDERNA 27.