Dagens Nyheter – 22 juli 1873, sida 1

east — alt guld finnes på ett enda ställe i ett helt rike. Om således det verit klokt att uppskjuta utfärdandet af ett dylikt cirkulär till dess guldmynt kommit i omlopp, och om det ej kan förnekas, att den räntestegring, som inträffat, uppkommit just genom den af cirkuläret vållade, minskningen i rörelsemedlet, så återstår det oss endast att visa, att cirkuläret varit vanmäktigt i afseende på ordnandet af banksedelsutgifningsrätten, enligt de grunder som lsgen för de enskilda bankerna upptsger. Det är möjligt att lagens döda bokstaf blifvit hedrad och det är troligt att höga vederbörande akta formen högre än sjelfva saken, men det är säkert, att de så kallade kassauppvisningarne varit och blifva behäftade med åtskilligt spegelfäkteri. Såsom exempel härpå torde vi böra erinra att i flera svenska tidningar, och äfven i denna, lästes i slutet af juni, att till Göteborg ankommit ett hundra tusen pund sterling i guld för Skandinaviska kreditaktiebolagets räkning. De höge resande guldsuveränerna lyste klart på Göteborgs horisont den 30 juni, men hvart de sedan tagit vägen, derom har man försport jemt iogenting. Att de icke ligga räntelösa i importörernas händer är lika säkert, som att riksbanken funnits henägen att inköpa dem. Hvyart de än må ha tagit vägen, är emellertid för allmänheten likgiltigt, men ingalunda utgöra de numera en piedestal för Skånes enskilda banks utelöpande sedlar. Om det varit någon anledning för finansdepartementet att medgifva de enskilda bankerna att såsom riksmyntskassa inräkna de riksbankssedlar, som vid gvartalets slut innehades af vexlingsombuden i hufvuästaden, så saknas deremot allt skäl aft medgifva, att å andra orter en penninginrättvivg söger sig ionehafva en del af en engkild banks riksmyntskassa och uppvisar den på qvartalsdagarne. Det är i allmänna rörelsens intresse, att alla enskilda bankörs sedlar invexlas i hufvudstaden, och så länge denna invexling bandhafves af härvarande pennivginrättningar, torde det ej helt och hållet kunna förnekas dem att innehafva större eller mindre del af landsortsbankernas riksmyntskassor. -Men bäst vore naturligtvis om den extra tillåtelsen bortfölle och om endast hvad som finnes i de enskilda bankernas hufvudkontor och på deras räkning i riksbanken finge såsom riksmyntskassa upptagas i gvartalsrapporterna. BSådant ledde till reda och ordning, och när guldmynt en gång hunnit komma i omlopp, så inse vi ej nödvändigheten af att de enskilda bankerna till det yttersta begagna gin banksedelutgifningsrätt, hvilken under nuvarande förhållanden här i landet måste af hvarje oförvillad och sakkunnig anses vara för allmänna rörelsen oumbärlig, ty den förutan skulle endast ett fåtal bankkontor kunna existera och er väl ordnad penningrörelse blifva väsentligen försvårad.