Dagens Nyheter – 22 juli 1873, sida 1

-—VUV öra. Denna djerfhet behagar mig! käre kamrat, om ni icke begagnar er af detta tillfälle — som aldrig skall komma åter — att försäkra er om hans person, kommer jag att ange er vara den dåraktigaste adelsman på jorden. Vid markisens inträde blef Raoul blek som döden och hans ögon sköto flammande blixtrar. Han svarade imellertid Maurevert med lugn och allvar, och i hans röst märktes icke en gång en darrning: — Kapten, jag har svurit konungens att troget uppfylla den mission, han värdigats anförtro mig; jag skall icke bryta min ed. Som herr markis de la Tremblay ännu icke blifvit kallad att inställa sig inför kommissionen, är det min pligt att respektera hans frihet. — Tusen millioner djeflar! mumlade kaptenen och bet ursinnigt i sina mustascher. Om Raoul envisas att hålla sig till lagens bokstaf, skall det icke gå bra. Måtte Stor. turken strypa mig, om jag under kommissionens sammanträden befattar mig med annat, än mina egna intressen! Den sensation, sem väcktes genom markis de la Tremblays djerfva och oförmodade uppträdande var så mycket större, derför att det icke fanns någon af de närvarande, som var okunnig om, hur Raoul blifvit behandlad af markisen. Sensationen blef ännu lifligare, då markisen, utan att först helsa guvernören, sågs gå rätt fram till Raoul. En dödstyst