in naglarna i era händer. Vrede är här gagnlös. J stället för att käbbla såsom ett par pojkar, böra vi gamråda om vår operationgplan. Vill ni lyssna till mig, käre kamrat? — Jag hör er, kapten. — Det synes mig, fortfor Maurvert med den yttersta köld, att det är genom aposteln Benoist som vi måste börja våra operationer. Denne skurk — en af Dianas röfyare — måste för visso vsra medveten om sin herres planer. Hvad som bör göras, är att tvinga honom till att säga hvad han vet. — Har jag icke förgäfves frågat honom väl tio olika gånger? — Vid Mercurius, käre Raoul, er enfald är sublim! Ni frågade honom och han ville icke svara — det var förvånande, eller hur? Men ni kunde lika väl blifva slagen Bl förvåning öfver, att en björn icke besvarar en artighet! Det finnes två sätt, båda nästan ofelbarsa, att plocka hemligheten ur skurken, — Hvilka sätt, kapten? . — Det första som jag tillstår att det mest faller mig i smaken, är att undfägna honom med en god dosis tortyr. Ingen förstår bättre än jag konsten att använda tumskrufyen och spanska stöfveln, eller hvad ett par tänger förmå att uträtta. Det finns icke en edsvuren bödel, hysers skicklighet och erfarenhet kunna öfverträffa en tapper kaptens, som kommenderat band af upprorsmakare och fri-lancierer och tillbragt tjugu år af pitt lif i in