-— 021 m— — Kapten de Maurevert, sade han i det han vände sig vill Auvergnes nye guvernör, var god och följ mig; jeg har några upplysningar att begära af er, — Till er tjenst, min herre, svarade kaptenen, bugade sig djupt för chevaliern och drog sig åt sidan för att låta honom gå före, Inkommen i toalettrummet, afskedade han genast den betjening som skulle biträds vid bans klädsel, reglade rummets dörr och skyndade mot Maurevert. — Nåväl, kapten, utropade han, hafva era forskningar. ledt. sill något lyckligt resultat? Hafva era utskickade kunnat upptäcka något spår af Diana? Vågar jag ännu hoppas? —— Käre ksmrat, svarade Maurevert, som. i samma ögonblick de blefvo ensamme återtog sin förtroliga ton, jag vill icke dölja. för er, att. mina försök hittills varit fruktlösa. Men kom ihåg, att jeg hittills knappt haft tid att tänka på saken; jag har haft nog att beställa med att komma hit! Men haf tålamod — vi skola finna henne. — Då det är för sent! utropade Raoul häftigt, : — Åhnej! förlåt mig för att jag afbryter er. Fröken är utrustad med en så öfvermensklig dygd, att ett dröjsmål på ett par tre veckor icke kan sätta hennes oskuld i större fara, och dessutom blir återseendet så mycket kärare ju längre skiljsmessan varat. Rulla icke ögonen så der vildt och tryck icke