missarierna mottogos. Folket, som i dem såg icke blott sina försvarare utan ock sina hämvåre, helsade dem med ihållande och bedöfvande hurrarop. Presidenten, herr de Harlai, och chevalier Sforzi .ådrogo sig mesta uppmärksamheten, ty det var kägdt med hvilken makt de blifvit bsklädde, den förre i. egenskap af president i domstolen, den senare af hans majestäts utomordentliga kommissarie. Vid sidan af. den vagn; som intogs utaf de två förnämste af konungens utskickade, red kapten de Mavurevert på en häst i präktig mundering. I olikhet med Raoul strålsde ätventyraren af belåtenhet och gjorde sig ins gen möda att qväfva sin glädje. — Med hvilken beundran och kärlek alla qvinnor betrakta mig — hvad jag är för en lycklig skälm! mumiade han för sig sjelf och pressade tillbaka: folkmassan med sin gångares kraftfulla bringa. Så har jag då verkligen fått en förtroendepost! Kapten Roland de Maurevert, kunglig militärbefälhafvare, i Auverg ne — hvad den titeln klingar bral Den person, gom näst kommissarierna ådrog sig den. största nyfikenheten var en i bojor slagen man, gom leddes af bågekyttar. Vid åsynen af fången skallade fröjderop från alla sidor; folket hade i bouom igenkönt Benoist, apostlarnes anförare. Den skräck, com markis de la Tremblays bödel injsgade i folkets sinnen var så stor, EIDDAREN SVORZI ELLER VAPENBRÖDERNA 36.