— 020 — Benoist, sade han efter några ögonblicks tystnad, iag skall gifva er allt hvad jag eger, nära tjugu tusen guld-ecus, om ni vill säga mig hvar man gömt fröken dErlanges. -— Hvad skulle jeg med era pengar att gö. ra öm jag skall hängas? svarade aposteln. Hvad jag behöfver är säkerhet för mitt lif. Vill ni gifva mig ert ridderliga ord på, att icke fästa något afseende vid de försmädelser som under kommissionens sammanträde säkerligen komma att framkastas mot mig? — Min pligt förbjuder mig att ikläda mig rågon sådan förbindelse, Benoist. — Hvarför? — Derför att jag då skulle svika konungens min herres förtroende. — Och jag skulle — blott och bart på er begäran -— svika min herres, markisen de la Tremblays förtroende! Hvari består skilnaden i vår ställning? Gif hans mejestäts intressen på båten — och jag skall åt er förråda markisens; blif er pligt trogen, och jag skall också förblifva min trogen! Det är mitt sista ord! Nej, icke alldeles det sista. Jag hyser ingen fruktan för min säkerhet i hvad på er ankommer; ni, derom är jag öfvertygad, kan ingenting företega mot mig. Ni tror mig vara tokig; åh nej! jag her mitt fulla förstånd i behåll — och det säger mig, att min varmaste. försvarare skall blifva herr chevalier Sforzi, då jag kommer att inställas för kommissionen.