Dagens Nyheter – 19 juli 1873, sida 2

oo WW SE sa bevis på uppmärksamhet, visade sig högeligen stolte deröfver. — Vid Saint Blaise, kamrater! utropade han. Om vi stauna här och prata i stället för att bege oss i väg till Riom, skola vi icke hinna fram i tid för att få se kommissariernas intåg. Om det skådespelet skulle jag icke vilja gå miste.för tjugu guld-ecus. Kom — än en klunk, och låtom oss sedan bryta upp! — Den der herr Sforzi, är inte det samme herre, som markis de la Tremblsys höll på att låta hänga och som blef räddad på ett så underbart sätt i samma ögonblick aposteln Benoist skulle lägga snaran om balsen på honom — eller hur? frågade en röst ur hopen. — Juet samma en, Wilhelm, svarade mäster Nicolas; och efter att ha blifvit så misshandlad af provinsens höga adel, han ni vara säker på, att herr Sforzi hyser den allra största motvilja för de höge herrarnc. Hans ankomst hit till Anvergne är, det säger jag än ex gång, en oväntadt stor lycka för 083. I det här ögonblicket skulle jag inte vilja byta plats med markis de la Tremblays, nej, inte för två tusen guld-ecus! Det skulle inte förvåna mig, att snart få se-honom knäböjande på en schavott med hufvudet på stupstocken, i afvakten på bödelns hugg. Dossa mäster Nicolas ord injagade en -gådan skräck hos hans åhörare, att de på en gång hastigt drogo sig tillbaka från honom.