Dagens Nyheter – 19 juli 1873, sida 2

utrönande af djurlifvets förhållande i hafvet un der den mörka tiden. Dessa draggningar hafva kunnat utföras i en vida större skala än jag vågat hoppas, dels i öppet vatten, men för det mesta under isen, nästan hvarje helgfri dag, och de hafva lemnat ett rikt utbyte, visande att djurlifvet i hafvet långt ifrån att afetanna under den långa vinternatten, under denna tid kanske når gin kulminationspunkt och det oaktadt hafvets vatten längesedan är afkyldt till en temperatur af närmare -22. Ef granekoing af de rika samlingar, dessa draggninogar lemnat, skall helt säkert gifva zoologen månget nytt uppslag rörande de evertebrerade djurens lefnadsförhållanden och utveckliog. Jag tror till och med, att det faktum varit något oväntadt, att ett friskt och oförminskadt djärlif .kan existera under en sådan brist på ljus och värme, som vintertiden är rådande i polarhafvet. Det tyckes till och med som om åtskilliga djur, hvilka helt säkert icke ega något medel att höja den inre kroppsvärmen öfver det omgifvande mediets, ännu skulle kunna lefva vid en temperatur af — 109 till — 159 under fryspunkten. Ett märkvärdigt exempel härpå ser man härstädes under den mörka tiden. Om man nemligen vintertiden härstädes framgår längs med hafsstrandeny så sprides för hvarje steg man tager i den under flodtiden genomdränkta, under ebben torra snön, som betäcker isfoten eller fjären, ett intensivt blåhvitt ljussken kring fötterna; hvilket vid närmare undersökning visar sig härröra från millioner nästan mikroskopiska krustuceer, hvilka hafva sitt hufvudtillbåll i snödrifvorna och snögörjan vid sjelfva hafsbandet. Snö, genomdränkt af saltvatten, är tydligen dessa djurs rätta element, och jag har varit i tillfälle att med termometer öfvertyga mig derom, att de ännu lysa, då denna snös temperatur är — 109... Lufttemperaturen var då — 339. Det gör i sanning ett egendomligt intryck att under en bister vinter. dag framgå i denna blandning af nö och lågor, hvilka för hvarje steg man tager stänkas åt alla sidor, lysande med ett sken så intentivt, att man vore färdig att befara, det skodonen och kläderna blefvo förbrända. Gehom fartygens instängning blef Kfven botanisten dr Kjellman nödgad att qvarstanna, och expeditionen har denna omständighet att tacka för ett af dess märkvärdigaste och vigtigaste vetenskapliga resultat. Man hade väntat att algvegetationen härstädes: skulle till följd af brist på ljus och värme, hvilka alltid ansetts för oundgängliga vilkor för växtlifret, fullständigt afstanna eller afdomna under vintern. Dr Kjellmans granskniog af de alger, som under vinterdraggningarna blifvit upphemtade, visar dock stt detta ingalunda är fallet. Tvärtom framgår det af hans omsorgsfulla och med stor ihärdighet fortsatta undersökningar tydligt, att, oaktadt den fyra månader långa af intet solljos afbrutna polarnat. tens mörker och oaktadt kölden under denna tid i hafvets vatten, en rik algvegetation alltjemt existerar, hvilken i sina vexlande former erbjuder den strängaste öfverensstämmelse, så 1 qvalitativt som qvantitativt hänseende med algvegetationen under sommaren, och visar en lifskraft, som särdeles med hänseende till de -företselser, hvilka stå i sammanhang med fruktbildningen, är ytteret påfallande. Man kan häraf sluta: Att algerna i motssts till fröväxterna ega ett ytterst ringa behof af ljug, att för utvecklingen af ett rikt alglif en värmemängd af — 19 till — 29 är tillfyllestgörande äfvensom stt en ökad värme och ljusmängd endast i omärklig grad ökar deras lifsverksamhet.: Det är lätt att inse, hvilken stor betydelse dessa slutsatser, grundade på en mängd. noder den fyrå månader långa vinter. natten oafbrutet fortsatta iak!taigelser, må:te ega ej allenast i växtfysiologiskt utan äfven i växtgeografiskt hänseende. : Blaånd annat hafva vi med skråpan från hafsbotten upphemtat små forsforesesrande-annelider, hvilka dock endast förekomma ganska sparsamt. Med anledning häraf framkastades den förmodan, att den massa organismer, af hvilken hafsabotten är betiokt, möjligen skulle kunna utveckla kemiskt verkande, men för menniskans öga ej uppfattbart ljus (s. k mörkt ljus), hvilket deretädes kunde under vintervatten i fysiologiskt hängeende ersätta det direkta solljuset. Några försök, som dr HEavall anställt, visa dock, stt detta icke i Dågon märklig grad är fallet. Han nedsänkte nemligen till hafsbottren, på ett djup af omkring 2 famnar, en hermetiskt tilsluten ofärgad flaska, innehållande glasskifvor öfver. dragna . med joderad kollodium; på vanliga sätt behandlade i silfverbad. Då dessa efter 12 timmar åter upptogos, voro de lika oförändradg, som likartade glasskifvor, hvilka under samma tid varit förvarade i mörkt rum. --Såsom vi befarade, har den egentliga jagten under vintern varit elldsles ingen. I höstas blefvo dock några få renar skjutna, äfvensom utom en mängd ennan fågel öfver 100 ripor. Dessa tillböra en stor och särdeles fet art, hvars kött är mycket läckert, till smaken något liknande gås sens, Sjelfva fågeln förekommer här i vida störe antal än man hitills antagit. Den bör företrldesvis högt upp bland svårtillgängliga stenrös vid sidorna af fjellen. Sedan vinteros början har den helt och hållet försvunnit, bvilket synes — AA ) De vanligen för dylika undersökaingar använda apparater hafva icke visat sig tillräckligt LR, LISE att a SCA SVAG