Utrikes-Nyheter. Franska nationalförsamlingens session d. 12:te dennes och Gambettas tal. Vi omnämde i går i korthet detta sammanträde, det stormigaste och, som den moderata Parispressens organer säga; Xsorgligaste samt skandalösasteX man hittills upplefvat, och gå nu att i största korthet redogöra för detsamma. Striden framkallades genom en anmärkning af Kerdrel (af högern), att han i den föregående dagens debatt om kolonierna ingalunda talat om en revolätion på ön Reunion,-utan om förhållandena i de engelska kolonierna, Man kunde icke på något sätt jomföra Frankrikes kolonier med de engelska, ty i dössa senare tåldes icke sådana personer och Partier, som upphetsade klasserna mot hvarandra. (Ea storm af ovilja utbryter bland de deputerade från kolonierna, hvilka i detta yttrande se en förolämpning mot sig) — De Matry, Detta är en lömsk beskyllning. — Laserre. Och förtall — Talmannen, grefve Benoist dAzy. Jag kallar hr Laserre till ordning! (Larm.) — Kerdrel: Mitt yttrande behöfvsr ingen här taga åt sig, men det är obestridligt att det i Frankrike finnes ett parti som uppretar samhbällsklasserna mot hvarandra, och om Här någön finnes tillstädos, som har talat om en ny social födelse (couches sociales), så må han taga mitt yttrande åt sig och från tribunen svara mig. — Detta uttryck begagnades af Gambetta i hans bekanta tal i Grenoble (sept, 1872) och har se dan blifvit ett slagord i den radikala pressen. — Gambetta (uppspringande). Ja, jag har sagt det, jag vill svara! — Laserre. Jag tillhör det republikanska partiet och är stolt deröfver; ty detta allena har låtit kolonierna rättvisa vederfaras, — Gambetta bestiger tribunen. Högern råkar i uppror, En ytterst bäftig ord vexling eger rum mellan Gambetta och tal mannen, hvilken senare icko vill låta denne komma till ordet. Tumultet blir allt vildare och vildare; Alla äro på fötter, alla ropa om hvarandra, händer knytas och ursinnet når en sådan höjd, att talmannen genom att sätta batten på hufvudet upplöser sammanträdet och går sin väg. En halftimme, under hvil ken oväsendet fortfar, förflyter innan han återkommer och sessionen åter börjas, — Tal mannen, Jag beklagar diupt att jag hödsakades afbryta sammanträdet, Hr de Choiseul har ordet. — QOhoiseul, Talmannen Buffet gaf i går uttryck åt vära känslor med anledniog af militärrevyen. Jag skulle kunna ha anslutit mig till hans tal, om det icke hade invehållit en stor orättvisa. Talmannen gjorde sig till organ för ott parti, som inom denna församliog vunnit seger (oro bland högern); men ett opartiskt sätt att se sakerna bjuder , . . (larm)... — Talmannen Benoist dAzy frågar församlingen om hon vill fortfara att höra talaren. Jött tvifvelaktigt, cä kort ja blir svaret, hvadan Choiseyl fortfar: Jag måste lifligt beklaga, att hr Buffet har tillskeifvit don sedan fem veckor bestående. regeringen en förtjenst, som egentligen tills hör hennes företrädare, och i Synnerhet den statsman, hvars hängifvenhot har varit så stör, Det är han, som återgifvit oss en armö. Jag är öfvertygad, att det äfven upprör er att dagligen se edra organer inom pressen kredensa honom otacksamhetens bägare, (Nytt larm bland högern.) — Baragnon, Som jag lärt käns nna den ärade. statsmannen, om hvilken här är fråga, skall han tvifvelsutan beklaga, att se sitt namn utkastadt häpg som ett tvisteäpple. (Bifall bland högero.) Gambetta. (Vi måste anmärka, att utrymmöt förbjuder oss att i sia Helbet upptaga deanes tal mad de otaliga anmärkningar som under detsammag lopp riktades mot deri förekommände yttranden scch hvilka alla af honom besvarades. Det är blott hufvudtans. karpe vi kunna återge.) Hr de Kerdrel har förevitat mig att jag en . gång användt sit yttryck, som i hans Jögon är dikalydande med en uppmaning (a inbördos krig, och i det han. utströg: I kör sip pots nod längro, påstår han till