i programmet för expeditionen såsom ett af hufvadmälen; men nödvändighen tvang oss härtill. Genom senare af oss vunnen erfarenhet att gå i drif-is har visat sig, mt vi ofta på en dag ej kunnst komma fram mera än en half engelsk mil, ibland mindre. Om man antagery att vi, oaktadt vi endast hade 45 dagars proviant, gått 25 dagar mot norr och sedan på 20 dagar bunnit återvända samma väg, och att vi i medeltal pr dag gått framåt ända till 2 engelska mil, så skulle vi kunnat avancera 50 engelska mil, eller komma till en latitud af 81 gr. 32. Då Sofia 1868 uppnådde 81 gr. 42 och flera andra fartyg sommartiden kommit norr om 81 FE samt Parry 1827 med båtar uppnådde 82 gr. 45, så visar det sig, att vi ej utan skäl vände, då nemligen allt hopp om stt komma nordligast eller lika nordligt, som Parry före 088, var follkomligen försvannet. Deremot kuäde vi på den sist af tvång beslutna tärden dock uträtta något. Jag är af den öfvertygelsen, att äfven om renarna funnits i behåll, vi med desamma i denna is ej kuonat uppnå någon högre latitud. Vi nade i den mellan Martins-ön och Kap Platen befintliga lägre och mera lättpasserade drifisen hopskjutna isvallar af ända till 36 fots höjd att öfverstiga; vi fingo der ordentligen hugga oss väg och:kunde, för att komma öfver en sådan, eller 50 till 100 fot framåt målet, få avvända 1 å 2 timmar. Nordostlandets iolandsis bestegs af oss den 1 juni; och upptog vår vandring der 15 dagar. Den största böjd, vi der uppnådde, var 1,800 till 1,900 fot. Isen var i allmänhet jemn, men på sina ställen tätt genomskuren af sprickor, i bredd varierande från några tum till 50 å 80 fot; djapet vari somliga af dessa så stort, att man ej kande 8e botten. Vi nedkommo från jinlandeisen vid botten af Wahlenbergs-bay den 15 juni. Derifcån gingo vi dels på is, dels på land och dels på glacierer utefter Hinlopens östra kust till Shoal point, hvarest vi framkommo den 23 juni. Samma natt begaf jag mig jemte 2 man med båt öfver Hinlopeo och inträffade här den 24 juni efter 52 dagars frånvaro. Under slädfärden hafva astronomiska ortbestämningar och magnetiska samt meteorologiska observationer dagligen gjorts, då väderleken detsamma medgifvit. Väglängden, som under samma färd tillryggalagts, är omkring 350 eng. mil. Vid min hemkomst underrättades jag om att vår öfvervintriogsplats den 12 jani besökts af en engelsman från: London, mr L. Smith, som flera föregående somrar besökt Spetsbergen och som i år med ångbarkskeppet Diana ämnar försöka framtränga mot no! galen; Han förärade expeditionen såsom förfriskning åt manskanet en storartad present af konserver, färsk potatis, lime jaice, rom etc., till ett ungefärligt belopp af 1,500 rdr rot. Tvenne vid Greyhook öfver vintern qvarblifna fåogstmän, skepparen Matillas och kocken, hafva der påträffats döda i ewt tält; deras loggbok tr förd till den 18 februari? Norska fåogstfärtyget Finnmarken, skepparen Mattiesen, har söndager den 22 juni förlist i Hinlopen. Alla man äro bergade och befinna sig nu här och återvända med ångfartyget Onkel Adam till Norge. Öppet vatten har nu närmat sig så mycket, att fartygen nu kunna gå till sjös. Eders maj:ta brigg Gladan afgår härifrån i dag; men som för Polhem finnes full proviant till i början af avgusti, och då professor Nordenskiöld fäster synnerlig vigt vid att så länge som möjligt qvarstanna här, för att norr om 80:de breddgraden verk ställa lodningar och draggningar, så återvänder jag från Spetsbergens nordkust först. is halfya juli månad och hoppas inträffa i Tromsö omring den 1 augusti. Protessor Nordenskiöld och de öfriga af slädexpeditionens deltagare anlände hit den 29 juni. elsotillståndet inom Polhems besättning är nu tillfredsställande; några få, ou bäfda, skörbjuggarall hafva de sista månaderna visat sig. Wossel-bay den 29 juni 1873. L. Palander, fartygschet. Vi meddela här nedan (ur G. H.-T.) det första af de bref professor A. Nordenskiöld skrifvit till grosshandlaren O. Dickson, så lydande: Polhem, Mossel-bay den 23 februari 1873. Herr grosshandlare ! Af ett föregående bref och talegram; som, enligt hvad jag hoppas, lyckligen framkommit, känner grosshandlaren redan; att såväl briggen Gladan som ångbåten Onkel Adam i medlet af september, oförmodadt och på ett eätt som är exem pellöst i Spetsbergens fåogstapnaler; blefvo af sammanfrusen drifis instängda i Mossel-bay. Ej aog dermed, den 30 september köramo åtskilliga fångstnän till oss och berättade; aw äfven sex med 58 man bemannade fåmgsufartyg blifit inetängda at is, fyra vid Greyhook, två vid Welcomepoint. Deras ärende var att böra åt, om de kunde erhålla proviant för vintsrn — sjeltva hade de qvar lifsmedel endast för några få vec kor. Jag bifogar här det skriftigt. affattade svar. vi gåfvo dem.) Mr Fånogstmännen hade kommit hit till fots. öfver Wijde-bay, som i slutet af september var fullkomligt isbelagd, och återvände den 2 oktober samma väg. Några ögonblick innan de bröto upp, föll det mig in, att Så osannolikt det än såg ut för det närvarande, en möjlighet i alla fall förefanns att genom dem meddela sig med hemlandet, i det att antingen de instängda fångsfartygen kunde genom någon oförmodad föriindring i isens läge komma loss, eller öck det parti af fångstmän, som ernade sig till Isfjorden, kunde dör möta. ett fartyg och med det återvända till Norge. Jag sände derföre med dem en del af den post, som skulle afsändas med Onkel Adam, med tillägg af åtskilliga i största hact nedskrifna telegrammer. Då hafvet, men beklagligen ej den bugt, i hvilken våra fartyg ligga för ankar, några veckor derefter blef isfritt, och då fångstmännen sedan dess icke hörts af, oaktadt deras lifsmedel redan längesedan måste hafva tagit slut, så förmodar jag, att de lyckligen återkommit till Norge och att mina bre framkommit.) För säkerhetens skull vill jag bär upprepa, att huset i medlet af september var i det närmaste färdigt, att alla man då voro raska och vid godt mod, renarne välbehållna, prövianttillgåogen och kolförrådet rikligt, allt så brå som möjligt. Efter den 15 september ock isynnerhet sedan vi fingo underrättelse derom, att en mängd fåvgstmän, utan tillräcklig qvantitet lifsmedel för vintern, voro instängda i. vårt grannuskop, blefso dock utsigterna dystra nog. Det var omöjligt att af expeditionens för 21 man afsedda; men mycket rikligt tilltagna proviaotförråd lemna fall ranson Åt öfver 100 man under 9 till 10 månar der, isyfmerhet som någon uvtsigt et: i väsentlig mån öka provisnwörrådet: genom jagt ej föres fanns, emedan allt större villebråd i dessa trakter under sommarens lopp blitvit utskjutet af den massa fåogstmän (bland hvilke en engalsk sportsmany. som tillbringar vintrarne i Bom och sOmmarn i polartrakterna), som sistl. ovanligt jsrika år lägo -inspärrade dessa trakter från jnut till september. — För att under vioterns lopp kunna — q Detta svar offentliggjordes i går i kapten