608 — Raoul var för mycket fördjupad i sin sorg för att märka den nyfikenhet och afand, hans närvaro väckte hos den massa hofmän, mellan hvilka han utan ett ögonblicks tvekan eller dröjsmål fördes till konungens kabinett. Vid Sforzis inträde steg Henrik den tredje upp och gick honom till mötes — ett af de största ynnestbevis han någonsin visade. Hertigen af dEpöernon bleknade, mera af fruktan än vrede. — Ni ser sjuk ut i dag, chevalier, sade konungån. Är såret i pannan värre än ni först trodde? — Jag tackar ers majestät i ödmjukhet för det intresse ni värdigas hysa för min person, svarade Raoul. Det är tyvär icke blott min kropp, utan ock mitt hjerta som lider och blöder. — Bitt, Sforzi, sade konungen efter en paus, och berätta mig i detalj historien om ert förflutna lif. — Sire, jag fruktar att för mycket inkräkta på ers majestäts tid. — Sforzi, sade Henrik vänligt, eftersom det blir er lott att vistas vid hofvet, måste, ni lära er, att konungens personliga vilja och önskningar eldrig få göras till föremål för diskussion; en hofmans artighet består just i hans blinda lydnad. Jag riktar nu ingen förebråelse mot er, utan gifver er blott ett bevis på min omsorg och mitt intresse för er. Jag önskar att so er lika full