-— OVE -— värdshuset var Lehardy, som blek, darrande och i tårar rusade mot honom med orden: — O, herr chevalier! Hvilken olycka! Hvilken sorg! Fröken Dianas har: blifvit bortröfvad af markis de la Tremblays! Raoul hörde ingenting möra: Försvagad af blodförlust och uttröttad af aftonens häftiv ga ansträngningar, störtade han sanslös till marken. i FENTIOANDRA KAPITLET. Belöningen. Icke utan svårighet lyckades Maurevert och Lehardy att återkalla chevaliern till sans, se: dan de inburit honom i hans rum. i — Vakna, vakna, käre vän! utropade kaptenen. Det är ju en galenskep ätt gräma sig så djupt öfver förlusten af en Qvinna — vac: ker, det är sannt, men fullkömligt ruinerad, Lägg inte den der händelsen så håråt på sidnet. Jag skall genast begifva mig ut på lans det och jag svär, att jag skall taga redå på den unga damens gömställe. : Raouls första ord då han återfick medvetandet voro riktade till Lehardy: — Usling! utropade han med ett uttryck af