Dagens Nyheter – 17 juli 1873, sida 1

trapporna till vestibulen; man försöker att spränga dörren! Gå icke Henrik... gå ickel Jag älskar er! Henrik den tredjes utseende undergck en märkbar förändring: rodnaden på hans kinder öfvergick till blekhet och hans läppar hvitnade; men på samma gång återspeglade sig i hans an sigte ett okufligt mod, paradt med ädel stolthet — han såg nu ut såsom en verklig konung. — Min kära TAssy, sado han, drag er tillbaka. En konug får hvarken fly eller gömma sig. Min heder fordrar, att jag visar mig. Henrik hade knappt yttrat dessa ord förrän dörren träffades af ett våldsamt slag. — Måtte himmelen förbarma sig öfver min själ och förläna mig mod att dö värdigt en konung! utropade Henrik den tredje och nedsjönk på en stol Men hastigt sprang han upp och fattade fröken dAssys band som han varmt tryckte. — Hörde dt något, min älskade? Tyst! Ah, jag misstager mig icke; det var en döende mans stönande. Mina pager hafva blifvit dödade! En af lönnmördarne har blifvit nedstucken. Kommer man mig till bjelp? Ja, så måste det vara! Epernon, orolig öfver min frånvaro, har följt mina steg. Han rusade åter till fönstret och ropade högt: — Hitåt, dEpernon! Hitåt! I gamma ögonblick hördes två nästan sam