Dagens Nyheter – 16 juli 1873, sida 1

undas honom. Men ni hade rätt i hvad ni nyss sade — pi har icke handlat ädelmodigt mot denne äfventyrare. Ni måste belöna hoönom så, som man brukar belöna sådant slags folk — med penningar. Jag skall föra honom till er, Henrik mer på det vilkoret, att ni teger er i akt och icke låter bedraga er af det sken af rättrådighet och oegennytta, som denne äfventyrare antagit för att vinna er nåd. Ni är god, Henrik, — ädel, storsint till ytterlighet; men ni är svag. Konungen, på hvilken gunstlingens ord gjort ett -djupt intryck, reste sig från sin stol och gick fram till ett af fönsterna, mot hvilket han lutade sig. BSforzi höll just i detta ögonblick på att tukta sin bångstyrige häst. — Sforzi, utropade Henrik, hvilken besynnerlig slump! Morbleu! tillade han strax derpå, efter att uppmärksamt ha betraktat :chevalierns skicklighet i att tygla sin eldige gångare. Det här skådespelet skulle jag icke ha velat gå miste om för ett par tusen guld-ecus? Hertigen af Epernon bot rig i läppen och vexlade en orolig blick med Joyeuse. Under det Henrik och hans två smekungar stodo och åskådade striden mellan hästen och bang ryttare, öppnades dörren och Bibillotinträdde i det kungliga kabinettet. Han kastade sig ned på golfvet, och efter att ha öfvertygat sig om, att hvarken konungen eller RIDDAREN SFOBZI ELLER VAPENBBÖDERNA 98.