Dagens Nyheter – 15 juli 1873, sida 3

katolska kyrkor och kapell uppgår till 1,016 och 16 å 17 hundra prester äro anställda vid dem. Den katolska kyrkan har dessutom under de senaste 30 åren upprättat 16 högre undervisningsanstalter samt 400 borgaroch folkskolor utom öfver 100 kloster af alla slag. Detta hvad den uppenbara romerska katolicismen beträffar. Men det fiones en annan swygande katolicism, som angripsr den anglikanska kyrkan i sjelfva hesnes bjertrötter, och denna är den s. k. ritualismen. Ritualisterna vilja i den arglikarska kyrkan återinföra alla den romerska kyrkans ceremonier; men icke nog härmed: de förklara ocg högt och ljudligt att man måste bryta med reformationen. Oaktadt detta fortfara ritualisterna att vara prester i anglikanska kyrkans tjenst och underminera således denna så småningom. Denna rörelse, som det hör till goda tonen att skydda och som i synnerhet gynnas af några af kyrkans högre digvitärer och af bigotta damer, tillhörande den högre aristokratien, har under de senare åren gjort sådana framsteg, stt on sammangjutning mellan de båda kyrkorna skulle kunna ega rum utan någon svårighet. De rättrogna protestanterna äro emellertid ingalunda belåtna med de oupphörliga framsteg som dessa rörelser göra, och för en tid sedan blef en adress, undertecknad af mer än 60,000 medlemmar af statskyrkan ingifven till erkebiskoparne af Canterbary och York, i hvilken dessa uppmanades att uppträda mot ritualisternas listiga propaganda. De båda biskoparnes svar, som nyligen blifvit offentliggjordt, är dock icke egnadt att väcka stora förväntningar hos dem, som hoppats att de med energi skulle vända sig mot de omnämda rörelserna. Sannolikt i följd af denna missräkning ha nu de anglikanska protestanterna genom lord Sandon till den engelska ministören framställt en följd af frågor, gående ut på att få regeringen att medverka till hämmandet af den ritualistiska propagandan. Gladstone har emellertid förklarat, att som han icke egde någon officiel kännedom om vissa af Sandon omnämda aktstycken, som utgått från ritualisterna, kunde han icke befatta sig med frågan. — Lord Sandon har emellertid förklarat, att han nästa parlamentssession skall taga initiativet för att om möjligt åstadkomma sådana åtgärder, att de ortodoxa protestanterna bli i tillfälle att förhindra och omintetgöra deras sträfvanden, hvilka vilja förstöra reformationens verk. — Dot engelska folket sysselsätter sig emellertid på ett lidelsefullt sätt med dessa religiösa frågor, och det är fara värdt, att skarpa konflikter skola uppväxa ur dem, Tillståndet i Spanien. De senaste underrättelserna om carlistkriget äro ogynnsamma för regeringens och republikens sak. Den bekante carlistchefen Saballs har vid Ripoli (i provinsen Gerona i Catalonien) vunnit en seger öfver öfverste Cabrinety, hvilken en lång tid med mycken energi bekämpat insurgenterna. Cabrinety, som hade en truppstyrka af 1000 man, blef öfverfallen af en öfverlägsen carliststyrka (3000 man) och stupade i striden, hvarefter större delen af hans manskap tillfångatogs. Emellertid ämnar nu regeringen göra allt hvad som står i hennes förmåga för att få slut på carlistupproret och återställs ordniogen inom alla delar af landet, Den i Madrid utkommande officiella tidningen för den 9 dennes meddelar ett manifest från regeringen till nationen, hvilket hufvudsakligen innehåller det samma som det tal Castelar nyligen höll i cortesförsamlingen angående ordnivgens upprätthållande, I detta manifest heter det, att den närmaste och för ögonblicket vigtigaste uppgiften är att göra slut på det inbördes krig, som ödelägger Catalonien, Navarra och Baskiska provinserna. Regeringen vill för detta ändamål begagna den utomordentliga fullmakt, som cortes gifvit henne, och för att kunna lyckas uppfordrar hon alla spaniorer att försvara frihetens sak. Regeriogen förklarar, att hon ämnar obevekligt tillämpa den lag, som ålägger alla soldater att stanna under fenorna, ända till dess freden blifvit fullständigt återställd inom spanska området, och till och med inkalla reserven, om gå behöfves. Regeringen begär alla de militäriskt organiserade frivilliges understöd och uppmanar dem att emot absolutismens anhängare utveckla hela den krigiska ande, på hvilken de redan visat så många prof. Manifestet slutar med att förklara att fäderneslanöet tager i anspråk alla sina barns offervillighet, och att den som icke ådagalägger densamma i mån af sina krafter hvarken är liberal eller spanior. Ett telegram af den 9 till Times meddelar att cortesmajorite-en samma dag haft en af omkring 100 personer besökt sammankomst. Under de då hållna förhandlingarne hade Carvajal opponerat sig mot sina företrädares politik och tillagt att han, så snart man genomfört fedrativ-författningen, skulle framlägga en ny finanslag. Äfven afgaf man å denna sammankomst en uppfordran till de oföreonliges att åter infinna sig i cortesförsamlingen och deltaga i förhandlingarne avgående konstitutionen. De 4oförsonlige4 fordra dock som vilkor härför, att den lag, genom hvilken diktators myndighet uppdrogs åt Pi y Margall, skall förändras och att en af deras förtroendemän, Bando, skall utnämnas till guveraör i Madrid. Det är dock föga sannolikt att rege